Jag gick länge runt i en dimma med en hel del förnekelse... En förhoppning om att kämpar man bara så blir det bättre. Men det jag inte såg men alla andra såg va ju att jag stog ju och kämpade ensam... Och så ska det inte vara... Man blir så lätt "hemmablind" och slutar då att lyssna på andra tyvärr. Men beslutet jag tog den där vinterdagen va ett av de bästa besluten jag gjort! För nu är jag en helt otroligt lycklig människa... Jag kunde aldrig någonsin kunna tro att jag kunde bli så lycklig som jag är just nu! Att en person från så länge tillbaka skulle kunna träda in i mitt liv igen , o verkligen skulle komma att betyda så otroligt mycket för mig som denna underbara man gör! Varje dag när jag vaknar så har jag små fjärilar i magen av lycka! Jag känner saknad.... RIKTIG saknad!! Har jag aldrig gjort trodde jag va en person som trivdes ensam! Men icke... Vill inget hellre än att gosa in mig i hans famn.... O när jag inte kan det så saknar jag dig Kristoffer Magnusson SÅÅÅÅ in i bomben!!!!!! Xxo