Hej!

Drömmen som inte blev sann kan man ju säga ! elr?

Jag hade 3 fina månader i spanien kan man säga , vad fick jag ut av det? Några vänner och fina dagar med sol o bad! Ja det va nog det.

Skulle ju komma till Costa Brava Sant Pere Pescador för att jobba på en restaurang, det började så bra som ni ser längre ner i min blogg så hade vi ju en fin öppningskväll! Men lät snubben restaurangen att öppna dagen efter ?? NEJ!! och inte månaden efter  heller och inte ens vid dagens datum är denna restaurangen öppen! Något jag absolut inte kan förstå är varför man tar sig an en buisness om man inte vill satsa på det. Vi sa till honom att vi kunde öppna restaurangen själva men nej det fick vi inte och han själv hade visst helt plötsligt inte tid han sa bara ett nytt öppningsdatum hela tiden.

Så i mitten av oktober fick jag avbryta och åka hem till sverige utan pengar och utan ett hem, fick börja om från början o hem till mina föräldrar , det sög verkligen jag ville detta så mycket få denna upplevelsen få driva en restaurang o jobba med det jag blev utbildad till i ett år men nej denna spanska mannen som endast tänker på sig själv förstörde allt!! Varför ens säga till mig att skynda mig ner till spanien för att de ska kunna öppna o sen när jag kommer händer ingenting?? jag fattar inte ...han kunde väl varit ärlig och sagt det blir inget med restaurangen och jag hade inte åkt ner där.

Jag tackar för att jag mött Manel , Alba , Jhonny och Ima de är underbara människor som jag kommer bära med mig och fortsätta att umgås med. Men jag förlorade SÅ mycket jag hade ett stabilt liv Ett hus , en bil , ett jobb , mina djur jag kunde unna mig att åka utomlands 1-2 gånger per år leva livet göra saker men ändå ha mitt hem o mitt jobb!!! Var det värt det?? jag trodde det innan men jag är inte så säker längre!

Jag håller fortfarande fast vid att man ska följa sina drömmar, detta hade ju faktiskt kunnat funka och då hade jag fortfarande varit där nere och allt rullat på och alla hade varit lyckliga. Men det blev inte så men det hade jag ju inte kunnat veta innan ju. Och hade jag inte tagit chansen så hade jag säkert ångrat mig duktigt mycket! Jag chansade.... nu får jag sakta klättra upp igen, ta mig tillbaka till där jag var innan . Jag har mina mål för 2011 o de ska jag uppfylla och det kommer jag göra. Det kan kännas jävligt tungt nu men jag går på tron att det kommer lösa sig allt kommer bli bra bara det börjar att rulla framför mina fötter igen..... man måste helt enkelt ta sig upp igen!

Och utan mina föräldras hjälp vad skulle jag gjort då? Tack för att ni finns där för mig!